För exakt ett år sedan skrev jag ett inlägg om tsunamin i Sydostasien 2004. Något som jag har kommit att göra den här dagen varje år sedan Lifsresor kom till. Jag skriver om mina minnen och mina tankar. Då, för ett år sedan, skrev jag om längtan tillbaka till Thailand, om att det hade gått alldeles för länge sen senast och att jag snart behövde komma dit igen. Men det gick inte långt tid innan en resa till Thailand var längre bort än den någonsin varit. Fortsätt läsa ”26 december – 16 år” →
Det har varit en lång höst. Tung på många sätt. Människor far illa, människor dör och världen krymper. Och då inte på det där underbara sättet som när man upplever ett alldeles nytt hörn av världen och ett land långt långt bort känns lite mer bekant och nära, utan när min egen värld krymper för att jag inte kan/bör/vill röra mig längre bort än hemmavid. Fortsätt läsa ”Bloggsegt, vi åker till Åre och god jul” →
Semestern är slut, skolan har börjat och jag har jobbat en vecka på mitt nya jobbuppdrag. Det känns det som att det är dags att summera sommaren 2020. Sommaren som inte var lik någon annan jag upplevt. Och förhoppningsvis inte kommer att uppleva igen. Fortsätt läsa ”Sommaren 2020” →
