Gillar ditt barn att vandra? Skulle man ställa den frågan till 100 föräldrar skulle man nog få 100 svar mellan ”ja de älskar det” till ”inte en chans att vi får ungarna att gå frivilligt”.
Gillar då våra barn att vandra? Nja… Frågar man dem så får man ett stort NEJ men vi vandrar ju ändå och då tycker de att det är helt ok och ibland faktiskt väldigt roligt. Och Morris överraskade oss här om dagen när han sa till Roger ”jag funderar på att följa med”. Det han skulle följa med på var Jämtlandstriangeln som Roger har bokat att gå själv om en månad, så kanske har Morris börjat inse att han faktiskt tycker att det är rätt kul ändå.
I det här blogginlägget tänkte jag ta upp lite tips och trix, do’s and don’ts som funkar och har funkat för oss.
Hut långt ska man gå
Vi har kompisar vars barn, som är i samma ålder som våra, går 2 mil utan att klaga. Det gör inte våra. Speciellt inte om det är mycket uppför. Det är ju inte det att de inte orkar, båda har ju bättre kondis än Roger och jag tillsammans. Här är det bara en fråga om motivation. Är vägen spännande med t ex spänger eller stenar över vattendrag, lite klättring eller hängbroar så kan vi vandra längre än om vi går på grusvägar i skogen. När Morris och Rufus var 3,5 år gick de båda upp och ner till Åreskutans topp från Kabinbanans bergstation utan problem, vilket är 2 km tur och retur i ganska brant stigning. Nu när de är 7 och 10 brukar vi tycka att 5–6 km är ganska lagom om vi bär packning. Men som sagt, barn är olika och det skulle utan problem orka längre om bara motivationen fanns där.
Tempo
Här är vårt bästa tips att hålla ett ganska lågt tempo med många pauser om du vandrar med barn. Vi vuxna vill ju egentligen bara kom ut och få vara i naturen så länge som möjligt tillsammans med våra barn innan de har tröttnar och har fått nog. Tuffare längre vandringar kan man ju också vilja ha men då kanske man ska passa på när ungarna inte är med. Är de med, så kanske man inte bara ska gå på stenarna över ett vattendrag en gång utan låta ungarna göra det tio gånger för att det är kul och sen fortsätter de vandringen lite gladare.
Utrustning
Egentligen behöver man inte så mycket utrustning alls för att vandra men några grejer tycker vi gör det hela enklare och därför lite roligare.
Bra ryggsäckar. Våra ungar har fått bära ryggsäck ända sedan de började vandra med oss. I början bestod den i stort sätt bara av en vattenflaska och ett sittunderlag, dvs ingen tyngd alls nästan. Men en ryggsäck som är i fel storlek och inte sitter fast bra på ryggen är inte kul att bära även om den är lätt.
Grövre skor. Visst funkar det i många lägen att gå med gympaskor men med en lite grövre sula och vattentätt material känns det tryggare när ungarna ska hoppa på stenare över en fjällbäck. Vi körde alltid halvhöga kängor när de var mindre men nu har det börjat protestera och vill ha låga skor istället så då får de välja. Inte en strid värd att ta utan vi tar med ett par extra ullsockor istället.
Vindtät jacka. I fjällmiljö kan vädret slå om snabbt och kalla vindar kan dra in, speciellt om man är på kalfjäll. Vi tar alltid med en bra vind- och regntät jacka även om solen skiner när vi startar.
Vattenflaska. Vi kör flaskor i rostfritt stål till hela familjen som håller vattnet svalt och gott en hel dag. Vår favorit är flaskorna från Hydro Flask. Finns att köpa lite var stans men vill du shoppa online så finns de och mycket annat för vandring hos Addnature.com.
Mat/fika/snacks
Intag av energi är A och O när det gäller att vandra med barn. Sjunker blodsockret för lågt blir ungarna gnälliga och vi vuxna också för den delen.
I familjen Lif är det bara Roger som äter frystorkad mat så vi får helt enkelt hitta andra saker som passar att bära med sig. Vi har mattermosar som vi kan ha med oss soppa eller varmkorv i. Vi har en minikylväska som är mjuk och rymmer en kylklabb och fyra plastpåsar med pastasallad efter allas smak. Eller så packar vi ner gasolköket och gör Carbonara på bacon och snabbmakaroner. Finns det möjligheter till grill så kan vi bära med lite ved och grilla korv.
Nötter och russin är bra snacks. Vi har småburkar som jag brukar plocka ihop en egen blandning utefter vilka nötfavoriter var och en i familjen har. Sen blanda ner lite russin eller annan torkad frukt. Morötter är också bra. Köp färdiga minimorötter eller ta vanliga och skär i stavar och lägg in en burk eller plastpåse med några droppar vatten så håller de sig fräscha längre.
Motivationstrix
Göm saker. När Morris var knappt 4 år besökte vi Kinesiska muren. Vi vuxna ville gå en sträcka, Rufus satt snällt i bärstol men Morris var väl inte så motiverad. För att råda bot på detta hade vi preppat med att köpa chokladguldpengar och berättat om skatterna som fanns runt om på muren. Med jämna mellanrum kommer det vakttorn på muren och det var i dessa som vi ”lurade” Morris att det fanns gömda skatter. Så fort vi kom till ett torn började han leta och en av oss vuxna gömde snabbt 2–3 guldpengar på olika ställen. Och allt var ju sant för skatter hittade han ju! Och snabbt ville han vidare till nästa vakttorn.
Leta saker. För ett par år sedan när första vågen av pokémonspelande pågick så var vi Åre och skulle vandra en del. Då kom vi på att i varje ledmarkering – stolpe, skylt eller målat på sten – innehöll en pokémon som man tog genom att röra vid markeringen. Ungarna var snabbt långt före oss för att ta så många pokémon som möjligt.
Ha ett mål. Vår säkraste motivation just nu är att tälta. Tälta är kul och spännande tycker nästan alla ungarna. Det gör också att ungarna tycker att vi har ett mål och en mening med vår vandring. För en del familjer funkar det att vandra flera dagar i sträck med tältning men för familjen Lif så passar två dagars vandring och en natt i tält bäst. Lagom tycker i alla fall tre av oss, Roger skulle nog gärna hålla på ett par dagar till. Förra sommaren gjorde vi till exempel en trevlig vandring med övernattning i Ullådalen.
Bad är också ett säkert kort för familjen Lif men då gäller det att sätta rätt förväntningar så det inte blir som det blev för oss på Island som du kan läsa om nedan under våra misstag.
Vilka misstag har vi gjort
Att inte veta exakt hur långt vi ska gå är våra ungars jobbigaste grej. Vandrar vi på samma ställe som vi gjort tidigare så går det väldigt mycket lättare än om vi går på ett nytt ställe där Roger och jag inte riktigt har koll och kan berätta hur många kurvor, kullar osv som vi har kvar. Läs på om lederna och mät ordentligt på kartan. Vi brukar använda vägen till ungarnas skola som mått. Hur långt är det kvar till lunchstoppet? Fram och tillbaka till skolan ungefär. Just ovissheten drar ner våra ungars motivation radikalt.
Att gå för långt och med fel målbild. När vi var på Island var ungarna 3,5 och 6,5 år gamla. En dag skulle vi vandra i Reykjadalsá och bada i naturligt varma källor. En kollega till mig (utan barn) hade sagt att det var en enkel och fantastisk vacker vandring som tog en knapp timme enkel väg. För vuxna ja, men får oss tog det 2,5 timme till badet. Och badet som båda ungarna hade sett framemot var ju inget hopp- och lekbad utan ett ”sitta stilla på hala stenar”-bad. Eller som Morris sa – jag hade aldrig gått så långt om jag vetat att badet var så tråkigt. Än idag, sju år senare, kan de ta upp den där vandringen på Island som var sååååå lång.
Den här texten är ett betalt samarbete med Addnature – ett e-handelsföretag inom friluftsliv och outdoor. Men text, bild och åsikter är mina egna.
Andra inlägg om vandring med barn
Lifsresor 