Lifsresors vardag – Corona, hemma och distanssocialisering

Igår kom pushen på min telefon från UD – Förlängd avrådan för alla länder. Egentligen ingen överraskning och jag känner ingen tvekan om att det är ett rätt och riktigt beslut, men å vad det kändes i magen.

En skärmdump från en telefon med texten "UD RESLKLAR Förlängd avrådan för alla länder".

Känsla av instängdhet

Jag är hemma mest hela tiden nu. Följer med ungarna till skolan, hämtar i skolan, följer med till träningar och hämtar från träningar. Och handlar mat. Sen försöker jag ta minst en ordentlig promenad varje dag. Men sen är det inte så mycket mer just nu. Roger gör likadant. Skulle jag tänkt mig detta scenario för ett halvår sedan hade jag fått en stark känsla av instängdhet men nu, när jag är mitt i det så funkar det faktiskt över förväntan. Det känns helt ok. Det är jobbigt att inte kunna träffa våra äldre släktningar men det funkar. Det känns helt ok för att jag tror att det är detta som är allas vår väg framåt i allt elände.

Men sen kom puschen från UD och instängdhetskänslan kom som ett slag i magen. Dock ingen logik här inte. Ingen skillnad från dagen innan och det fanns ju ändå inga möjligheter att resa, egentligen, trots att vi i Sverige inte har stängt våra gränser på riktigt men det blev på något sätt en symbol för att mitt största intresse och livsnjutning inte är möjlig. Inte nu och inte en bra bit framåt.

Ett pussel med en strand och 4 long tail-båtar.
Längtan till Thailand är alltid stor men nu större än någonsin. Jag lägger pussel och längtar hem till Krabi.

Förändringar hemma

Den mest direkt förändringen är ju att både Roger och jag är hemma på dagarna sedan några veckor tillbaka. Två egenföretagare och konsulter i ett samhälle som inte direkt skriker efter konsulter just nu. Jag har haft olika småuppdrag sen i julas och Roger slutatde på sitt uppdrag sista mars. Alla företag tar det försiktigt och ser om sitt hus, så också vi. Vi ser över vårt företagets ekonomi och vår privatekonomi. Hur länge kan vi vara uthålliga? Vad finns det för ekonomiska stöd som passar oss och hur ansöker man? Vi pratar med vår bank. Vi läser på. Vi jobbar med inställningen att det här kommer att ta tid. Vad händer om vi inte får nya uppdrag förrän nästa år? Jo, vi har ju en viss uthållighet i bolaget men hur länge behöver den räcka? När behöver vi säga upp en av oss? Men vi vet ju lika lite om framtiden som alla andra. Vi gör en privatekonomibudget. Vi tittar på utfallet från förra året. Tre stora poster – boende, resor och mat det är det vi lägger våra pengar på. Matkostnaderna kan vi nog ganska lätt göra något åt. Vi är dåliga på att planera och storhandla. Dags att bli bättre. Gällande boendet har vi en dialog med banken och efter vår genomgång ska vi se över vårt elavtal. Resor är vår nästa största post. Det är så vi prioriterar. Vi ska bo ok men sen resa. Här ryker nästan allt just nu. Nästan, för vår lägenhet i Åre räknas in i den här posten och den vill vi ju ha kvar och vi betalar hyra för den varje månad. Och hoppas att vi ska kunna utnyttja den i alla fall i slutet av sommaren. Jag vill inte tänka annat. Inte just nu i alla fall.

Utsikt över en liten sjö.
Vi kan få vattenkontakt på våra promenader från tre olika sjöar – Kyrksjön, Judarn och Mälaren.

Förändringar för ungarna

Förändringarna för ungarna är inte så stora trots allt. Ja, förutom att inte heller de får resa på ett tag. De går i skolan, idrottar och träffar kompisar om än inte i samma utsträckning som tidigare. Men visst, alla matcher och märkestagningar är avblåsta och även innebandyn har börjat köra träningspass utomhus och jag får inte längre vara med och hjälpa till på Rufus gymnastik. De får inte åka till mormor på påsklovet och Kulturskolan är stängd så Morris kör sina slagverkslektioner digitalt. Han får länkar till instruktionsfilmer och noter från sin lärare, tränar på dessa, jag filmar honom och skickar filmerna tillbaka till hans lärare som lämnar kommentarer och skickar nya länkar tillbaka.

En fotbollsplan
Fotbollen fortsätter om än anpassad. Så viktigt för barn och alla andra att fortsätta att röra på sig.

Distanssocialisering

Social distancing eller social distansering är det som gäller just nu. Håll avstånd socialt. Så jobbigt och så tråkigt. Men så såg jag en instagramstory hos Annika på Resfredag där hon hade fått tips från Tyskland om att kasta om ordningen. Istället för social distansering kör vi distanserad socialisering eller distanssocialisering som kanske är mer korrekt svenska. Smaka på det, det är en jäkla skillnad på inställningen.

Vi praktiserar distanssocialisering i vår familj nu. Nästan varje kväll äter vi middag tillsammans med min mamma och min faster. Båda bor själva och är ju betydligt mer isolerade nu än vad vi är, så vissa dagar är vår middag första samtalet de har för dagen. De saknar att krama barnbarn/syskonbarnbarn men annars så funkar det ok. Vi pallar upp datorn, ringer upp båda via messanger och då hör och ser vi alla varandra. Och när de inte äter med oss så äter de oftast med min syster och hennes familj. Eftersom vi inte bor nästgårds så tror jag verkligen att detta är något som vi kommer att fortsätta med efter coronatiden. Inte varje dag med absolut oftare än vad vi har möjlgihet att träffades irl.

Vardag 31
Middag med tjocka släkten.

Ljusglimtar

Det blev visst ett ganska dystert inlägg. Men jag känner mig ju ändå inte dyster. Orolig för hur utvecklingen kommer att vara för samhället och för vår familj och ledsen för dem som drabbas hårt men jag själv har det ju helt ok nu. Så nej, inte dyster. Så vad är ljusglimtarna? Jag känner mig inte stressad i vardagssysslorna. Vid hämtning och lämning, vid matlagning. Jag har tid. Jag hinner se en del serier som jag oftats prioriterar bort annars. Roger och jag hinner se serier tillsammans. Mina symaskiner har fått komma fram från källaren. Det blir stökigt av dem och alla saker som hör till men kul att sy lite igen. Vi är ute mer. Hör väl iofs årstiden till men ändå. Och världen finns ju kvar där ute även om jag får vänta ett tag till.

En selfie i solen.
Jag är glad och tacksam för att vi bor i hus med trädgård och en härligt solig altan där ungarna och Roger just nu spelar innebandy för fullt.

Så här är läget hos mig. Hur är läget hos dig?

8 reaktioner till “Lifsresors vardag – Corona, hemma och distanssocialisering

  1. Fint att ni äter tillsammans över datorn 🙂 Visst är det konstiga tider! Vi påverkas också. Bland annat är alla sommarens samarbeten inställda, vilket känns i plånboken. Nu har jag istället skrivit på att jag ska vara anställd resten av året på 80 procent, så det är i alla fall bra. Var inte förvånad över avrådan, men visst känner man sig instängd … Men även om avrådan hävs så skulle det ju vara svårt att resa någonstans ändå antar jag. Man kommer verkligen uppskatta att resa nästa gång det är möjligt!!! Ha det så fint ni kan!

    Gilla

  2. UDs inrådan var kanske inte helt oväntad, men jag reagerade också starkt på den. Världen är så liten nu när vi jobbar hemifrån och alla träningar och trevliga sammankomster är inställda. Vi kör distanserad socialisering med vänner och familj, har spelkvällar och snackar skit. Det finns faktiskt fördelar med att umgås utan att ses – man behöver inte städa lika ofta! 😀
    Kul att du tagit från symaskinen! Jag försöker också vara positiv till det lilla i livet här hemma och hitta nya saker som gör mig lycklig i nuet. Just nu piffar jag balkongen inför kommande veckas vårvärme. En kopp kaffe i solen ska man inte underskatta ❤️

    Gillad av 1 person

    1. Vad gäller städning tänker jag hela tiden att det blir så himla mycket fortare, både stökigt och smutsigt när vi är mer hemma. Sååå trött på att städa. Vi hade inte kommit igång med vår städhjälp än efter vår utbyggnad och temporära boende och nu får vi allt spara in de pengarna och städa själva.

      Gillad av 1 person

  3. När det gäller UD:s avrådan känner jag likadant. Det kändes verkligen i magen när den kom även om det inte var någon överraskning. Jag tycker också att det är ett klokt beslut av UD men det blir ju inte roligare för det. Vi är också hemma i princip hela tiden. William har fortfarande sin tennisträning och nu senast fick vi låna en kompis bil för att undvika åka kommunalt dit. Han hade också distansundervisning veckan som gick, för att hans lärare ville testa hur det funkade så vi har alla varit hemma en hel vecka och jobbat och pluggat. Det positiva jag märkt är att vi för första gången någonsin inte behöver fundera över vad vi ska laga för middag eftersom vi handlat hem så vi har mat för nån vecka framöver. Annars brukar vi aldrig veta vad vi ska laga och det slutar ofta med hamburgare på Max. 🙂

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.