Köra Downhill för en nybörjare som jag

Jag har länge varit sugen på att testa men det har liksom inte blivit av. Har prioriterat annat varje sommar. Kanske för att det finns så mycket roligt att göra, i och omkring Åre. Kanske för att jag tänkt att det inte är för mig, en otränad tvåbarnsmorsa på 40+. Men eftersom vi tillbringat minst en sommarvecka i Åre de senaste 7 åren så har jag ju sett downhill-åkarna komma ner från berget – svettiga, smutsiga men väldigt glada.

Sommaren 2018 var Morris och Roger uppe i Åre en vecka själva för att, framförallt cykla på stigar i skogen (XC), men de cyklade också downhill i två dagar. Av deras berättelser blev jag otroligt taggad, så sommaren 2019 var det äntligen min tur.

Två personer och en cykel i en sittlift.
Taggade för downhill i Åre!

Nervös och introduktionskurs

Jag erkänner, jag var smått nervös inför min downhill-premiär. Morris var kaxig som bara en 9-åring kan vara men vi bokade in oss båda på en introduktion hos Åreguiderna. Morris hade gått samma introduktion tillsammans med Roger sommaren innan men det var helt klart bra med en uppfräschning.

Ett brunt hus med cyklar utanför och en skylt med texten Åreguiderna.
Gör ett besök hos Åreguiderna på torget i Åre för att snacka downhill-cykling.

Det finns flera företag i Åre som kör introduktioner till downhill-cykling och varför valet föll på Åreguiderna var för att vi hade sett dem annonsera att de hade rabatt på downhill för pensionärer. Roger och jag insåg väl båda två att vi, i medelåldern, var den egentliga målgruppen för reklamen men mitt i prick träffade den. Kan pensionärer så måste ju vi kunna!

Vi samlades i deras butik/lokal precis på torget i Åre. Det var Morris och jag och en annan familj med lite äldre barn. Vi fick på oss benskydd, axelskydd, armbågsskydd, integralhjälm och säkert något mer skydd som jag inte kommer ihåg. Sen var det dags att trampa bort mot Stjärntorget där vi fick göra lite övningar innan vi gemensamt åkte ett par åk i backarna.

Ett barn på en downhill-cykel.
Morris testcyklare nere i byn.

Downhill-leder och åka lift med cykel

För oss nybörjare var det liften VM-6:an som gällde. Den tog oss upp till starten av de enklaste cykellederna. VM-6:an är en sittlift, samma lift som vi ofta åker på vintern med skidor men nu med ett ditmonterat cykelställ på varje sida. Liften som tar sex personer på vintern tar på sommaren två cyklister men mängden åkare går ju inte att jämföra, så det var aldrig några köer. Morris fick hjälp att haka på sin cykel medan jag lärde mig ganska snabbt att få till det själv. Att komma av liften kunde vi sen båda fixa.

Ett barn och en cykel i en sittlift.
Dags för första downhill-åket.

Precis som i skidbacken på vintern är det de gröna lederna som är enklast och där började vi. Att få kläm på bromsarna är liksom A och O i downhill-cykling så det tränade vi ordentligt på. Morris hade bromsat lite för hårt ett par gånger året innan och voltat över styret så han tog det försiktigt i början. Jag också så klart. Men efter ett par åk i den gröna leden vågade vi oss över till den blå. Nu hade vår instruktör lämnat oss och vi fick klara oss själva.

En smal cykelsadel på en cykel som åker lift med utsikt mot berg och sjö.
Inte så skön sadel med det spelar inte så stor roll – du sitter inte ner när du kör downhill.

Så himla roligt!

Vi körde verkligen allt vi orkade den där dagen. Förutom en lunch på Broken blev det bara korta vattenpauser och någon kexchoklad innan vi snabbt var uppe i backen igen. För det var ju så himla roligt!

En tallrik med bröd, sallad och kött.
Vi var väl värda en lunch på Broken.

Var det läskigt då? Nej, inte läskigt men adrenalinet rusade mest hela tiden så jag kan inte säga att det var en avslappnad historia. Men så värt det!

Hastigheten kan man ju styra lite själv men visst går det undan och den är ju en del av det roliga.

Ett barn kör downhill i en backe.
Morris i full fart nedåt!

Vem kan köra downhill?

Alla som vågar! Och är tillräckligt lång för de minsta cyklarna (ca 125 cm vad jag har sett).

Downhill Åre_9
Vi blev klart bredaxlade i våra skydd.

Vad kostar det?

Hos Åreguiderna funkar det så att man betalar först dagshyra för sin cykel inkl alla skydd – runt 900 kr för vuxen och 600 för juniorer. Sen betalade vi 180 kr per person för själva introduktionskursen. Vi klämde också till med en sorts försäkring för 75 kr/pers som skulle täcka mindre skador på cyklarna.

Kläder
Man kan ju så klart ha på sig lite vad man vill men tänk oömt.

  • Underställ, långkallingar och tröja eller tajts (skönt att ha något under skydden som annars kan skava lite).
  • En stor tröja att ha över skydden fick vi låna från Åreguiderna.
  • Shorts som räckte ner till knäna men som inte var för tajta så det blev problem med knäskydden.
  • Cykelhandskar. Fick man också låna men vi tyckte det var skönt/fräscht att ha sina egna.
  • En buff att ha under hjälmen. En och annan hade ju haft hjälmen före…
  • Gympaskor med platt sula rekommenderas. Jag och Morris körde i våra vandringsskor och det funkade också bra.
  • Har du cykelbyxor (vadderade) så kan det också vara skönt även om du inte direkt sitter ner när du kör downhill.
  • Morris hyrde ett par glasögon för 50 kr men jag som har vanliga glasögon körde i dem.
En sittlift med utsikt över trädbeklädda berg och en sjö.
Vi fick passa på att njuta av utsikten i liften för på väg ner var det 100 procent fokus på stigen framför oss som gällde.

En reaktion till “Köra Downhill för en nybörjare som jag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.