En dag i bergen på Gran Canaria

Serpentinvägar och branta stup. Värme och vidunderlig utsikt. Avstängda vägar och galna cyklister. Vår dag i bergen på Gran Canaria innehöll en hel del.

Efter frukost i vår lägenhet i Bahia Feliz packade vi in oss i vår hyrbil som passande nog var av modell Cactus. Vi hade en lång och varm dag framför oss.

Val av rutt

Vi hade spanat in de olika vägarna och bestämt en rundtur inklusive en avstickare till berget Pico de las Nieves. Vi skulle först åka GC-1 längst kusten, svänga av upp mot bergen på GC-200, fortsätta vidare uppåt på GC-605, göra avstickaren till Pico de las Nieves för att sen ta GC-60 ner mot kusten igen. En bra plan. I alla fall innan start.

Ett barn tittar ut över berg och dal.
Rufus spanar in utsikten.

Felkörning ger glass

Vi svänger av upp mot bergen och lämnar det ganska så fula landskapet vid kusten bakom oss. Vägen snirklar sig fram genom små byar där det är så smalt mellan huset att det inte går att möte en annan bil. Som tur är finns det hela tiden små fickor så att möten ändå kan ske.

Smal gata med hur på båda sidor.
Här vill man inte få möte i för hög fart.

Vägen blir brantare och brantare. Vi stannar vår Cactus för att ta kort på kaktusar innan vi kör vidare. Avfarten till väg GC-605 missar vi men gör att vi får stanna vid en utkiksplats. Efter fler kort ser vi lite längre bort, fortfarande på fel väg, en restaurang, med en glasskylt utanför. Det blir ett glasstopp innan vi kör tillbaka och svänger av på rätt väg.

En vit bil av modell Cactus står parkerad bredvid en hög kaktus.
Vår Cactus vid kaktusar.
Utsidan på en restaurang.
Glasstopp!

Avstängd väg och omplanering

Glädjen att ha hamnat på rätt väg igen varade inte så länge. Stora vägskyltar dyker upp med informationstext. Informationstext på spanska. Med Rogers knaggliga språkkunskaper och Google translate inser vi ganska snabbt att vår planerade rutt är avstängd längre fram. Att ta oss till Pico de las Nieves verkar inte funka den här vägen och alternativet att köra hela vägen ner till kusten igen för att hitta en annan väg kändes inte lockande. Efter lite resonerande bestämmer vi oss för att vara lite spontan, fortsätta vägen fram och se vart vi hamnar.

En kvinna och ett barn tar en selfie.
Det blev många fotostopp längst vägen.

Serpentinvägar – inget för den höjdrädde

Det är nu serpentinvägarna börjar på riktigt. Berg på ena sidan, hissnande stup på andra. Ibland med vägräcke, ibland utan. Kurvor där det är svårt att se om vi får möte av en galen cyklist som kör i 180. Bitvis så smal väg att möten bara kan ske på speciella ställen.

Snirkliga serpentinvägar.
Anlag för åksjuk är ingen hit på dessa vägar.

Men utsikten. Utsikten är hänförande. Borta i soldiset ser vi havet. På bergskammarna i motljus står träden på rad. Precis som på kusten är dock allt väldigt väldigt brunt.

En bergskam i motsljus med siluetter av träd.
Högt där uppe står träden på rad.

Lunch på Casa Fernando

Det är nu vägen är avstängd och istället för att fortsätta vidare på GC-605 får vi svänga ner mot GC-505 istället. Vi hamnar i byn Soria lagom till en sen lunch och hittar en liten restaurang som heter Restaurante Casa Fernando. Vi slog oss ner i skuggan tillsammans med byns gubbar och beställde in några små tapasrätter. Gott bröd och mat med mycket olja gjord oss mätta inför fortsatt färd.

Ett barn ligger på en bänk med en hatt över ansiktet.
Morris tar en tupplur utanför Casa Fernando.

I Soria såg vi skyltar om en damm med ett vattenverk så vi passade på att fråga på restaurangen om det gick att bada i dammen. Frågan var tydligen väldigt underlig men efter lite diskussioner fram och tillbaka så sa de att det gick men att de inte rekommenderade det. Oklart varför. Det gjorde oss inte helt sugna att prova så vi satte oss i vår Cactus igen.

Landskap med höga berg och en grå damm.
Uppe till vänster skymtar dammen i Soria
En väg med lappad asfalt.
Vägen var inte alltid i toppskick med tillräckligt för att det funkade att köra.

Mot kusten igen

Även om vi inte fått se Pico de las Nieves kände vi oss nöjda med dagen och tyckte det var helt ok att börja köra ner mot kusten igen. Ungarnas badsug hade slagit till och vi hade redan fått mycket av både serpentinvägar och utsikt.

Väg GC-505 ner mot kusten bjöd också på oräkneliga kurvor och en och annan galen cyklist.

Landskap med höga berg och en grå damm.
Uppe till vänster skymtar dammen i Soria.

Avslut med glass och bad i Arguineguín

När vi närmade oss kusten igen tog vi sikte på orten Arguineguín där vi både fick mer glass och ett efterlängtat bad vid deras svart strand.

En svart sandstrand och hav.
Den svarta stranden i Arguineguín.

För vem?

  • För den som vill se mer av Gran Canaria än bara kust och hav.
  • För den som vill se vidunderlig utsikt.
  • För den som har en bil med AC.

Vem ska stå över?

  • Den som lätt blir åksjuk.
  • Den som är extremt höjdrädd.
  • Den som tycker det är otäckt att köra på smala vägar.

2 reaktioner till “En dag i bergen på Gran Canaria

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.