Dag 3 i London hade vi full fokus på Harry Potter. Samtidigt som vi bokade våra flygbiljetter och innan vi bokade hotell var vi noga med att boka biljetter till Warner Bros Studios utanför London eller Harry Potter-museet som en del kallar det.

Harry Potter hos Warner Bros Studios

Från vårt hotell i närheten av Paddington station tog vi tunnelbanan till London Euston där vi hoppade på pendeltåget till Watford Junction. Därifrån går det chartrade bussar direkt till Warner Bros Studios. Vi var lite tidiga men fick komma in före vår slottid.

Morris och jag har kommit igenom nästan fyra böcker och fem filmer så vi är inte igenom hela berättlesen än men det gjorde inget. Här fanns så mycket att titta på och känna igen sig i.

Efter ett par timmar blev det ett lunchstop i cafeterian. Hamburgare och chips och då menar jag vanliga potatischips för några pommes gick det inte att få till hamburgaren. Morris tyckte det hela var väldigt konstigt och jag tyckte mest det var väldigt brittiskt.

Efter ett någon timme till och oändliga foton så var det dags att gå ut igen men självklart var man tvungen att gå via den gigantiska presentshoppen med oändliga mängder av Harry Potter-saker. Morris bestämde sig oväntat snabbt för ett kuddfodral (!) men som tyvärr var slut. Sen gick de inte alls lika snabbt att bestämma sig för något annat istället men tillslut kom vi ut med en ny trollstav.

 

Tower Bridge

Efter att ha tagit oss tillbaka till stan på samma sätt som vi kom, kände vi att vi ändå hade krafter kvar i benen och bestämde oss för att åka och titta på Tower Bridge. Vi var först lite sugna och gå in och gå över glasgolvet som finns där högt uppe men när vi såg kön så ångrade vi oss och strosade över bron på trottoaren i stället. Det får bli en annan gång helt enkelt.

Hamleys

Efter Tower Bridge rörde vi oss ner genom stan förbi Piccadilly Circus och upp via Regent Street till målet leksaksbutiken Hamleys. Piccadelly gick inte Morris igång på, han förstod inte alls grejen med stället. Kanske berodde det på att han, i motsatts till mig, inte tillbringat barndomen mimandes framför spegeln till schlagerlåten med samma namn. Eller att det var precis där bredvid som jag bodde första gången i London som 13-åring på fotbollsresa utan mina föräldrar. Det året var det inte ändratröjor som gällde utan vändbara tröjor och jag köpte en gul med Mimmi Pigg på och var så nöjd.

Jag fick lämna 80-talsnostalgin och ge mig in på Hamleys. Här hade nog Morris kunnat spendera en heldag om han hade fått bestämma men som tur var så var vi två på resan så efter att ha passerat igenom alla våningarna och stannat mest hela tiden så var vi i alla fall redo att lämna stället och leta oss fram till närmaste tunnelbana.

Riktigt dålig italiensk restaurang

Vi Oxford Circus stötte vi dock på problem. Precis när vi kom så stängde polisen av nergångarna på grund av att det var för mycket folk på plattformen. Det fyllde på med fler och fler människor bakom oss som ville komma ner så då kände jag att det var läge att försöka ta sig därifrån istället och hitta ett alternativt sätt att ta sig tillbaka mot Paddington och vårt hotell. Alla bussar i närheten blev snabbt överfulla så det var bara att börja gå mot någon annan tunnelbanestation. Tänk vad fort det blir kaos i kollektivtrafiken så fort det blir problem på ett ställe. Men efter lite letande hittade vi en station där vi kom ner och efter två byten var vi hemma på vår gata igen.

Nu var vi mer än hungriga och hoppade snabbt in på första restaurang som visade sig vara en italiensk. Vi beställde två olika pastarätter, båda faktiskt riktigt dåliga. Vi pratade med ett svenskt par vid bordet bredvid och de var lika missnöjda med sina val.

Vi avrunda kvällen med att köpa var sin liten påse chips och mös på hotellrummet. Klart trötta i benen efter en lång dag.