Så kommer då den 26 december varje år. December som är fullt av julplanering och allt jobb som ska vara klart innan man kan vara ledig. Fullt fokus på julafton och sen kommer då den 26:e med full fart.
I år är det 14 år sedan jag körde min moppe till jobbet som vanligt. Packade min väska med dykutrustning. Packade mina kunders väskor. Åkte med bilen och hämtade upp lunch, frukt och is. Ner till stranden för att pricka av dykare, snorklare och några som bara skulle hänga med på båten. Sen kom strulet med ett saknat läkarintyg som gjorde att vi blev 30–40 minuter sena iväg. Vilket gjorde att vi inte var i vattnet utanför Phi Phi vid 10.30 som vanligt. Två tsunamivågor klarade vår båt. Idag tänker jag på dem som inte klarade sig.
I år sitter jag med min familj på ett hotellrum i Sveg. Oändligt långt från Andamanska havet. Morris (som heter Naam i mellannamn efter det thailändska ordet vatten) och Rufus (som heter Anda efter namnet på havet) spelar Mindcraft tillsammans och tjafsar om vem som ska spränga något. I morgon är det skidåkning i Vemdalen som gäller men suget efter dykning och efter Thailand är verkligen stort den här dagen – 26 december 2018.

Förra årets inlägg från den här dagen: 26 december och 13 år.
Jag var inte där och kan aldrig förstå. Men jag förstår hur det är att ha en vän som förlorade mot vågen. I år som så många andra år ägnas orden i dagens inlägg till minnet.
Mina tankar till dig
GillaGillad av 1 person
Tack Cornelia!
GillaGilla
Kalla kårar. Vaknade upp till nyheterna hemma i Sverige. Så ogreppbart hemskt och jag försöker inte ens föreställa mig vansinnet. 😦
GillaGillad av 1 person
Jag har ofta svårt att själv greppa det jag har varit med om och sett även om jag är en av de lyckligt lottade som klarade sig och inte förlade någon nära. Men många minnen är det.
GillaGillad av 1 person