Ridning och bybesök vid Maliba lodge i Lesotho

Under våra tre dagar på Maliba lodge tog vi det ganska lugnt. Så här i början av november är det vår men temperaturen letade sig upp över 30 grader mitt på dagen. Klart varmare än vad vi hade trott och den inplanerade vandringen orkade vi helt enkelt inte med i värmen. 

I mitt förra inlägg kan du läsa om Maliba lodge och vårt boende där. Vi bodde in deras så kallade river lodges och precis nedanför vår stuga låg floden. När vi var där var det väldigt torrt och floden var nästan uttorkad men en liten damm hade bildats där barnen gärna vadade omkring och lekte i det iskalla vattnet. Min tår domnade dock när jag försökte bada fötterna. Men att sitta på klipporna och njuta i solen var underbart.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Utsikt från sovrummet över den torra floden.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Ungarna gillade verkligen denna lekplats.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vattnet var iskallt men klipporna solvarma.

Ridning

Eftersom temperaturen låg på över 30 grader och stigarna runt lodgen var väldigt branta så hoppade vi vår planerade vandring. Svettigt för oss vuxna och ungarna vägrade. Men ut i naturen ville vi så vi bokade hästar istället. Åldersgränsen var något flytande med 9 år landade det på så Morris och Rufus fick inte följa med. Efter inledande besvikelse tyckte båda ungarna att det var helt ok med barnvakt istället.

Vi andra gav oss av uppåt med målet ”black water pools” men eftersom det var så väldigt lite vatten så var det inte mycket av pooler i floden. Vi fick i alla fall en välbehövlig vattenpaus där vi kunde svalka oss med det iskalla vattnet.

Hela ridturen på fyra timmar skedde i skritt med en guide och några hästpojkar till fots. Jag som gillar att rida tänkte att fyra timmars skrittande skulle bli lite segt men med tanke på hur underlaget var så fanns det inte en chans att öka farten. Stigningen var väldigt brant och på flera ställen var det som trappsteg. Framförallt på nervägen gällde det att fokusera på balansen. Hästarna var tappra (och vana) att även gå över vattendrag och på klipphällar. Vägrade de gå manade hästkillarna på dem och hjälpte dem att hitta rätt väg. Rasen heter Basotoponny och används oftas i just bergig terräng.

Varma och ömma i rumporna kom vi tillbaka till lodgen med en härlig naturupplevelse i bagaget.

IMG_7965
Roger och min faster Marianne gör sig redo för ritt.
IMG_8006-1
Härlig ridning på smala och bitvis väldigt branta stigar.
IMG_7977
Det här med att hästarna skulle ha namn var tydligen inte så viktigt i Lesotho. Vi ville ju direkt veta vad våra hästar hette. Vissa hade namn som t ex Rogers häst Josephine men gällande andra bara ryckte guiden på axlarna. Vad konstigt sa vi och då sa en av hästpojkarna att vi fick välja namn själva eller så kunde vi säga Brown.

Maliba Bana Club

På Maliba har de barnvakt i form av en barnklubb som heter Bana Club (ban=barn på sesotho). Det är ingen barnklubb som svenskar är vana med från charterresemål utan mer av en vanlig barnvakt. Man bestämmer och bokar tid själv och det finns ingen speciellt lokal utan barnvakten tar med dem lite var som på området. Morris tyckte det var lite tråkigt när det inte fanns några andra barn där och var lite trumpen när vi kom tillbaka men dagen efter ville han på Bana Club igen. Rufus däremot tyckte det var kul för han fick rida på ryggen på barnvakten som lekte häst med honom. De fick också var sin lite väska med pysselsaker och en t-shirt.

Men eftersom de inte fick rida med oss så hade vi bokat in en egen turridning för bara dem. Så på eftermiddagen kom vår guide tillbaka med två hästar som Morris och Rufus fick sitta upp på. Jag och Roger fick på nåder följa med en bit och fota sen ville ungarna får rida själva med guiden. De kom tillbaka väldigt stolta och nöjda efter sin ritt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Det var en väldigt nöjd Rufus och en väldigt nöjd Morris efter deras ridtur.

Besök i byn

Maliba lodge hjälpte oss också att ordna ett besök i en av de närliggande byarna. Vår guide Ernest, som själv bodde i byn, kom och hämtade oss och tog oss med på tre stopp. Vi började vid den lokal puben som gjorde sin egen öl. Den bryggdes i blå plasttunnor och bakom huset odlades ingridienserna.

Vårt nästa stopp var hemma hos en gammal dam. Hon bodde i traditionella lesothohus så kallade Rondavels. Idag byggs inte så många nya sådana hus men det fanns många i byn.

Sista besöket var hos den traditionella doktorn. Vi fick komma in i hennes rondaval och Ernest översatte och berättade om hur ett besök hos henne gick till och om hennes olika mediciner. Vi fick också höra om hur det går till att gå från barn till vuxen i byn. Det år man fyller 18 så tillbringar man sex månader tillsamman men jämnårig ute i naturen. Killarna i en grupp uppe i bergen och tjejerna nere längs floden. Den traditionella doktorn besökte regelbundet grupperna och lärde dem om vuxenlivet. Vi frågade Ernest om alla i byn gick till byns doktor när de var sjuka. Han svarade att de flesta besökte en västerländsk doktor om de hade fysiskt ont någon stans men att hit kom man om man hade problem i familjen eller med någon annan i byn eller grannbyn.

Utanför flockades sig ett gäng barn som gärna pratade och busade med oss. Även en och annan vuxen vill prata om varför vi besökte Lesotho och hur livet var i Sverige.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Här odlades ingredienser till öl.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Traditionellt hus, sk rondavels.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Med hjälp av dessa kunde den traditionella doktorn ställa sin diagnos. Det var bl a snäckor, knäskålar, benbitar och klövar.

Är du sugen på att att se fler bilder från Lesotho så finns också ett inlägg med bilder som jag fotat från bilen.

Följ mig också gärna på Bloglovin’!

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s