Det är sällan ett land är så okänt för mig som Lesotho var för några år sedan. Jag tror knappt att jag kunde peka ut det på kartan. Än mindre säga vad huvudstaden hette. Det var först när en av våra närmaste vänners dröm gick i uppfyllelse och hon fick möjligheten att adoptera sitt barn från just Lesotho som den vita fläcken på kartan fick sin färg. Och i och med det så startades min nyfikenhet för landet och nu var det så äntligen dags för ett besök.

Att researcha Maseru inför vår resa var inte så lätt på det sätt jag brukar. Som resebloggar letar jag oftast först på just resebloggar. Om Maseru kammade jag där noll. Senaste numret av t ex Vagabond innehöll ju inte direkt heller ett ingående reportage om staden. Jag fick förlita mig på Lesotho Tourism and Development Corporation och Tripadvisor.

Att ta sig till Maseru

Efter våra dagar på safari i Welgevonden i Sydafrika tog vi oss tillbaka till Johannesburg för flyget till Moshoeshoe I International Airport i Maseru. Och just Johannesburg är den enda staden som har flyg till Maseru. Tre gånger om dagen flyger South Afrikan Airways sträckan and that’s it.

En timme tog det och efter ifyllande av en del ankomstpapper så kunde vi passera immigration och hämta ut vår hyrbil som tog oss in till stan och vårt hotell Lancer’s Inn.

Misslyckad (?) sightseeing

Vi hade en heldag i Maseru innan vi skulle åka vidare in i landet och upp i bergen. Efter frukost bestämde vi oss för en promenad och ett besök vid det kungliga residenset och nationalmuseet. Efter att ha passerat en park med krigsmonument från olika krig, både mer lokala och de större världskrigen, hittade vi ganska snabbt residenset. Vi hade läst att det var fotoförbud men eftersom man bara fick stå och kika in genom en grind var det inte mycket man såg och inte mycket att fotografera heller. En vakt kom fram och frågade om vi var där för att besöka residenset, lite paffa sa vi ja och hänvisades in till en intilliggande byggnad. Väl innen insåg både vi och de ganska snabbt att vi ju inte allas var väntade för något besök. Vi passade dock på att fråga efter vägen till nationalmuseet som skulle ligga precis bakom residenset men ingen verkade veta var det låg. Lite snopna kom vi ut på gatan igen. Försökte fråga oss fram bland förbipasserade men även det utan resultat. På tripadvisor hade vi läst om museet, sett bild på det och en adress men tyvärr bara en boxadress. Vi hamnade på en skola där personalen hjälpsamt försökte hitta någon som kunde förklara vägen. Tillslut dök en man upp som sa att han trodde att han visste var det låg. Dock så trodde han att det inte var färdigbyggt och öppnat än. Vi blev tveksamma då det fanns flera beskrivningar från besökare på tripadvisor. Vi letade oss fram efter hans beskrivning men hamnade på en byggarbetsplats. Ungefär här gav vi upp och bestämde oss för att lunch fick vara mer prioriterat. Ibland blir turistande inte precis som man har tänkt sig men vi fick en promenad och se en del av de centrala delarna av Maseru.

Fortsatta problem med att hitta sevärdheter

På eftermiddagen bestämde vi oss för att ta bilen istället och besöka Thaba Bosiu. Det är ett berg med en platt topp (tänk Taffelberget i Kapstaden) som har haft betydelse för Lesothos historia och det var där basothonationen grundades på 1800-talet. Det går att bestiga berget med guide men eftersom vi hade yngre barn med oss så tänkte vi bara ta en titt och få se lite av landsbygden på vägen. Vi förlitade oss blint på Googelmaps och hamnade inte riktigt där vi tänkt oss. Vi såg berget men vägen blev bara mindre och mindre och tillslut så gick det inte längre med vår minibuss, vi hade behövt fyrhjulsdrift. Dock tror jag egentligen inte det ska behövas om man hittar rätt väg från början… Vi gav upp och åkte tillbaka till en ”cultural village” (The Thaba Bosiu Cultural Village) som låg längst vägen. En stor anläggning men som kändes väldigt öde när vi var där, som den liksom inte riktigt var öppen. Vi tog en fika, tittade på amfiteatern och de små husen man kunde hyra för övernattning. Jag tror att ett besök på museidelen och en guidad tur hade varit väldigt intressant men både vi och barnen var lite för trötta den här gången.

Lancer’s Inn

Efter en heldag i och runt Maseru avslutade vi dagen med en middag på vårt hotell Lancer’s Inn. God mat till ett hyfsat pris. Vi hade läst innan att servicen dock kunde vara långsam och det stämde rätt bra. Inte alltid enkelt med trötta barn men eftersom det var nära till våra sängar så funkade det i alla fall.

Vi hade tre olika rum på hotellet – ett för familjen Lif, ett för familjen C och ett för min mamma och faster. Alla tre i olika typer av byggnader. Och alla tre var fina, fungerade bra för ett par nätter och var hyfsat stora även för oss som var fyra personer.

Husen låg utspridda i en fin trädgård och eftersom vi var där på våren stod den i full blom. Det fanns också en (ouppvärmd) pool som ungarna glatt tog sig ett dopp i.

Vi passade också på att tvätta upp en hel del kläder via hotellets tvättservice och jag har nog aldrig bott på ett hotell där det var så prisvärt. Normalt brukar jag leta upp något tvätteri i närheten men här behövdes det inte.

Vidare mot bergen

Efter två nätter i Maseru var det så dags för oss att åka vidare. Nästa mål var tre nätter på en lodge i nationalparken Tsehlanyane National Park. Men mer om det i kommande blogginlägg.