Om man är dykare och blir förälda, vad händer då? När man är gravid blir det så klart ett avbrott i dykkarriären men vad händer sen då? Går det att fortsätta sitt dykresande?

Innan jag träffade Roger var mitt resande en blandning av längre resor med tungt dykfokus och kortare cityweekends. Ja, en och annan dykweekend också men då i Sverige. När jag sen träffade Roger fortsatte vi i samma spår tills jag blev gravid. Och det var ju i ärlighetens namn inte allt för långt efter…

Maxad dyksemester = liveboard

Om man, som jag, är väldigt intresserad av dykning och vill maxa sin dyksemester så åker man på en så kallad liveaboard. Det betyder att man åker ut med en dykbåt, vanligtvis 5–6 dagar och ägnar sig uteslutande åt att dyka, prata dykning, äta och sova. Jag har varit på ganska många sådana resor, 9 (!) stycken till Similan i Thailand, en längre söder ut i Thailand, tre i Egypten och en i Sudan. Jättehärlig resor att göra själv, i par eller med kompisar. Men med barn då?

Uteslutet var nog min (och många andras) första tanke. Hur skulle det gå till? De dyker ju inte och utrymmet på båtarna är ganska så begränsade. Vi prata inte direkt Finlandsfärjor.

Men så en dag när dyksuget tog över så började jag googla. Vi skulle åka på en 3-månaders resa i Asien under vår andra föräldraledighet. Tanken från början var väl att turas om att dyka under den period vi hade planerat att vara i Thailand. Men med en snart ettåring och en snart fyraåring att roa själv för den andra föräldern lockade inte lika mycket. Varken för mig eller Roger. Vår äldsta hade fått hänga med på flera dagsutflykter på dykbåtar men nu var de två och därmed lite knepigare.

Men efter lite sökande hittade jag lösningen. Eller liveaboard till Similand som välkomnade barn. Båten heter MV Oktavia och utgick från Khao Lak.

Fem dagar och fem nätter tillbringade vi på båten. Vi betalade lite extra för att få en av de två större hytterna där det fanns lite lekutrymme och plats för en extrasäng på golvet för Morris, som då var snart skulle fylla 4 år. Rufus som var 1 år sov i dubbelkojen med oss.

Ej svensktalande barnvakt

På båten sker 4 dyk per dag och för att vi skulle få göra så många som möjligt hade vi också ”beställt” en barnvakt. En brittisk kvinna vid namn Clair fanns på plats för att passa våra barn under själva förberedelse- och dyktiden. Vi var lite nervösa innan då Clair bara pratade engelska. Dagarna innan vi åkte ut så frågade Morris ofta vad saker hette på engelska som t ex ”törstig”, ”kissnödig” och ”färdig”. Väl på båten tog det kanske tre timmar innan Morris och Clair hade bondat och Rufus var inte långt efter.

Efter varje dyk vi gjorde hörde vi hur Morris engelska ordförråd ökade. Han lärde sig alla frukter och olika maträtter men också andra saker som han såg på båten. Och när vi kom hem igen så hörde vi honom till och med leka tunnelbana på engelska. ”Doors closing. Next stop. Come inside.”

Om man inte har lust eller möjlighet till barnvakt på båten kan man ju, om man är två, så klart dela helt på dykningen. Och att få två dyk per dag i en knapp vecka är ju inte heller fel.

Livet på båten

Varje dag startade med att vi vuxna gick upp för att förbereda dagens första dyk. Clair kom till vår hytt och tog hand om ungarna. Jag och Roger dök alla morgon- och förmiddagsdyk för att sen turas om att stå över eftermiddags- och kvällsdyken. Även om Clair var jättebra med ungarna så hade hon lite svårt att roa Morris samtidigt som hon skulle hålla Rufus glad på de ändå ganska begränsade och inte helt barnsäkra ytorna på båten. Även om hon ofta fick lite hjälp av båtpojkarna som gillade att busa med ungarna. Men så på eftermiddagarna försökte en av oss att bada/snorkla med Morris eller när det inte funkade på grund av dyksajtens läge så bara lekte vi. Och samtidigt som det var kvälls-/nattdyk var det läggdags för Rufus så då fick Morris ha Clair för sig själv. Även om det var tråkigt att behöva stå över, fram för allt eftermiddagsdyket då alla andra såg valhaj, så tror jag vi tjänade på det totalt. Och eftersom jag sett valhaj tidigare och inte Roger så för jag väl försöka tycka att det fanns någon rättvisa i det. Kanske lyckas jag någon gång…

Något som Oktavia också gjorde bra var att det ordnade många strandhugg. Tre av fem dagar var vi i land en stund. Ungarna kunde riktigt springa/tulta av sig och få bada en stund på grunt vatten. Två dagar gick vi i land så sent på dagen att alla båtar med dagsturister hade lämnat. Så ett par magiska stunder fick vi bland annat på min favorit Koh Tachai.

Under veckan fick vi uppleva många fantastiska djur också. Förutom valhajen så var nog höjdpunkterna delfinerna som följde med båten en sträcka, snorklingen med en Brydes whale och min personliga favorit Yellow box fish.

Morris snorklade och lärde sig många nya fiskar som han stolt pekade ut och Rufus badade glatt i flytväst från båten. Förutom att busa med båtpojkarna gillade Morris också att gå på besök till kapten och tigga kakor i köket.

Slutsats

Ja, det går absolut att kombinera dykresor med barn. I alla fall om man väljer med omsorg. Framgångsfaktorerna för oss var först och främst båten vi valde. En båt som var positiv till att ha barn och tillräckligt stora utrymmen och hytter. Men också att vi hade inställningen att alla dyk vi fick göra var bonus. Av veckans 19 dyk fick vi stå över 4 eller 5 dyk var och det tycker både jag och min kropp är helt ok. Sen fick vi vuxna prioritera bort de sköna vilostunderna som brukar vara mellan dyker för att istället sysselsätta våra barn men det var det verkligen värt.

Så för er som är sugna – prova! Det går alldeles utmärkt.