- Aktivitet: Lundhags minimaraton
- Tidpunkt: 30 juli 2017
- Plats: Edsåsdalen
- Barnens ålder: 4 & 7 år
Vi avslutade sommarens Årevecka med att ungarna var med på Lundhags minimaraton som är en del av en fjällmaratonveckan med olika lopp i och kring Åre.
Det här var ungarnas andra deltagande då de hade premiär redan för två år sedan. Rufus (då 2,5 år) sprang hela loppet (800 m) och vi var mäkta imponerade. Ja vi var så klart imponerade av en kämpande Morris också. I år var Rufus fortfarande kvar i klassen 0–6 år som springer 800 meter medan Morris som nu är 7 år fick springa 1 500 meter.
Anmälan och väntan på start
Anmälan sker på plats och när det var avklarat så var det lagom tid för oss att äta lunch. Efter lunch passade ungarna på att värma upp med att spela fotboll på planen bredvid starten vilket gjorde dem lite lagom trötta innan själva loppet.
Speakern informerade i flera omgång om vad som gällde kring loppet och tryckte på vikten av att ha roligt. Alla barn verkade var helt med på det och svarade glatt på speakerns frågor.
–Vad är viktigast?
–Att ha roligt!
–Vad gör man om någon ramlar?
–Stannar och frågar om de är ok!
Den fadda eftersmaken
Tillhör man de yngre startande så kan det vara lite läskigt att springa själv i skogen men föräldrar är då välkomna att springa med. En jättebra lösning för de mesta.
Rufus ville ha sällskap runt spåret så Roger hängde på. Både Morris och Rufus gjorde strålande insatser och kämpade sig runt banan. Morris var lite förvånad att han inte vann då hans självförtroende är så maxat som bara en 7-årings kan vara.
Så till den fadda eftersmaken. I våra vanliga liv tror jag alla deltagande föräldrar lär sina barn att visa hänsyn, att inte fuska och att inte trängas. Men här kom ett annat beteenden fram. Det fanns en hel del vuxna som knuffades och trängdes bland barnen för att deras egna barn skulle komma fortare fram. Rufus såg och frågade flera gånger varför han fick lov att stå och vänta. Det fanns vuxna som bar sina gråtande barn igenom lera och sedan pushade på dem; spring, spring fortare. Och vi pratar alltså om barn i åldern 0 till 6 år. Som är med i ett lopp där det viktigaste är att ha roligt. För Roger var det absolut sista gången han deltog, vi får se hur våra barn kommer att göra kommande somrar.
Bra arrangemang
Själva arrangemanget var det dock inget fel på och stämningen var god vid start och mål. Möjligen att utlottning av sponsorsprodukter i vuxenstorlek inte är så smart men alla barn hejades glatt och högljutt över mållinjen. Båda banorna avslutades med en sugande uppförsbacke så det var verkligen imponerande insatser.
Barnen som kom på plats 1 till 3 fick extra uppmärksamhet och pris innan det var dags för alla barn i nummerordning att få gå fram till prispallen och få en medalj och en liten gåva. Barnen bjöds också på festis och bulle efter sina insatser. Ett annars bra arrangemang men som behöver ta sig en funderare på vad som kan göra åt den fadda eftersmaken.


3 reaktioner till “Minimaraton – löparglädje med fadd eftersmak”