Ett besök på Junibacken

Utflyktsmål: Junibacken, Djurgården, Stockholm
Tid: början av juni 2017
Längd: ½-dag
Barnens ålder: 4 resp 7 år

Våra barn fyller år med en månads mellanrum och i år hade de fått samma födelsedagspresent – en dag på Junibacken med faster M. Faster M är inte ungarnas faster utan min faster men det är ju inte så noga. Jag och Roger hade också turen att få hänga med.

Lördagen vi skulle till Junibacken hade ett strålande väder. Minus, för att nästan allt på Junibacken är inomhus men plus för att det blir klart mindre besökare att trängas med. Ett annat plus är att man kan ta färjan från Slussen och njuta av en båttur, om än inte så lång. Det passade vi på att göra och mötte upp faster M på kajen. Med våra månadskort på SL så kostar det ju heller inget. Väl på Djurgården får man sig också en trevlig promenad längst vattnet bort till Junibacken.

Vi startade tidigt och var på plats några minuter innan de öppnade. Redan då var det ett gäng besökare som samlats utanför men det var ändå helt ok där inne.

Vi började med det bästa på Junibacken, nämligen att åka Sagotåget. En underbar resa genom några av Astrid Lindgrens världar. Sen var det dags att själv få gå in och leka. Förutom Astrid Lindgrens karaktärer finns också ett rum med Barbro Lindgrens figurer där du till exempel kan bege dig in i Vilda bebins egen fantasivärld.

Rufus i rummet med Barbo Lindgrens fantasi.

Under en dag går det också olika små teaterföreställningar och sångstunder. Morris hade dock nyligen varit på Junibacken tillsammans med sin skolklass och sett alla föreställningar så den här gången hoppade vi dessa. Istället passade vi på att ta en barnfika (glass) och en vuxenfika (kaffe och bulle) i restaurangen. Vi har vid tidigare besök även ätit lunch där och tycker då att maten var helt ok.

Utsikten för en fika/lunch på Junibacken är helt ok.

Junibacken är inte så stort. Första gången blev jag till och med förvånad över att det inte var mer, så en halvdag är lagom tycker jag.

På vägen ut måste man passera shopen och även om man tvingas igenom, släpandes på ungar som ”vill ha allt” där inne så finns det mycket fint att titta på. Man kan ju alltid hjälpa dem att sätta upp saker på önskelistan inför nästa födelsedag eller julafton.

Efter vårt besök valde vi att ta spårvagnen in till stan igen. Ungarna var nöjda med att både fått åka båt och spårvagn förutom tunnelbanan. Ibland är de rätt lättillfredställda.