Det händer miljoner små saker när man reser. Saker som senare blir till minnen. Jag fann inspirationen till min lista hos Annika/Resfredag. (Tack Annika för ett gott skratt.) Här nedan bjuder jag på några av mina reseminnen.

#1 Varför tvättmedel?

Min bästa dykresekompis och jag var i Mikronesien för att dyka, komma bort från svensk slaskvinter och hälsa på mantorna. Under vår vistelse på ön Yap gick vi in i den loka allt-i-ett-affären för att köpa lite snacks och vatten. När vi stod i kön för att betala vände jag mig om. Bakom mig stod en kvinna med bar överkropp och endast iförd bastkjol. I handen hade hon ett paket tvättmedel…

#2 Hur kan mitt pass har varit i Khartoum men inte jag?

En annan dykresa har gått till Sudan (på den tiden då det endast fanns ett Sudan). Vi bodde en vecka på en dykbåt som var en stor segelbåt i trä. Men innan vi klev ombord samlade researrangören in allas pass. Kom man till Sudan (i alla fall på den tiden) så var man tvungen att bege sig till huvudstaden Khartoum för att få en stämpel i passet. Men vi ville ju dyka… När vi sedan kom tillbaka till Port Sudan för att ta flyget hem (via Kairo) dök våra pass upp igen. Nu med en fin stämpel från Khartoum. Sen fick vi veta att veckans enda flyg till Kairo var inställt men det är en helt annan historia…

#3 Varför har mannen nu ett vitt lakan över sig?

När jag var i Palau (ja också det för att dyka) så gav vi oss en dag ut på en kajaktur för at leta efter mandarinfiskar. Det var min dykresekompis och jag, en amerikansk familj med två tonårsbarn och en guide som visste i vilken vik vi skulle leta. Väl framme och i vattnet fick jag syn på en mandarinfisk. Helt i extas och ivrig att fotografera lyckades jag dra foten i korallrevet (förlåt förlåt koralldjuren) och när jag upptäckte att vattnet kring mig blev brunt insåg jag att jag blödde en hel del. Som tur var var mannen i den amerikanska familjen läkare så han band snabbt om min fot och stoppade i mig lite värktabletter. Min kompis fick sen själv paddla mig den två timmarna tillbaka där jag blev skjutsad till det lilla sjukhuset. Där fick jag lägga mig och vänta på en bår uppradad bland övriga patienter. Precis bredvid mig låg en man fridfullt och vilade. Trodde jag. En läkare kom, gav mig en spruta (efter att ha frågat något jag inte förstod) och sydde snabbt ihop min fot. När jag sen åter vände huvudet åt mannen bredvid mig så hade han fått ett vitt lakan över hela sig.

#4 Varför är det så svårt att läsa innantill?

Inte bara en, utan två gånger har jag lyckas missa flyget för att jag inte har läst ordentligt på biljetten. Första gången var när jag och min dåvarande pojkvän skulle resa hem till Hongkong efter en weekend i Singapore. ”Visst gick flyget vid 19?” Jag slänger ett öga på biljetten och läser 19.35 men det var visst inte avgångstiden från Singapore utan ankomsttiden till Hongkong. Pojkvännen skulle vara på jobbet morgonen efter så det var bara att köpa nya (tyvärr väldigt dyra) biljetter. Andra gången var jag lika klumpig men jag kan inte riktigt förstå hur det hände. Familjen var på en 3-månadersresa och första veckorna hade vi sällskap av min mamma och faster. När de skulle hem följde jag med dem upp till Bangkok ett par dagar. Tyvärr kom vi fram något försenade då vi tvingades köpa nya flygbiljetter Krabi-Bangkok eftersom jag inte kunde läsa ordentligt. Måste verkligen sluta upp med detta biljettslöseri!

#5 Vad gör man med en skorpion i sängen?

När vi fick vårt första barn åkte vi på longstay i Thailand (och reste runt en hel del i Sydostasien och vill du läsa mer om den resan så finns det ett inlägg här). I Thailand hyrde vi en marklägenhet i Klong Heang i Krabiprovinsen. Vi betalade inte för städning utan skötte det själva och därmed också att bädda rent i sängarna. En dag var det min tur och jag tog ut nya lakan ur garderoben medan Morris lekte på golvet nedanför sängen. Jag skakade ut lakanen och vipps kom det fram en skorpion (min första någonsin i Thailand efter väldigt lång tid i landet). Med Morris på golvet fick jag panik. Högg första bästa flipflop och resultatet blev en platt skorpion. Inget jag är speciellt stolt över så här i efterhand men ibland tar mammabeskyddarinstinkten över. Bör kanske tilläggas att skorpioner i Thailand inte är dödliga om du inte är allergisk men gör väldigt ont, som jag har förstått det.

#6 Vad gör människorna?

Innan Roger och jag själv fick barn fick vi äran att följa med släktingar på en återresa till Indien därifrån deras barn är adopterade. En resa med många starka upplevelser från bland annat flera barnhem. Vi besökt också staden Puri som är en av de stora religiösa orterna i östra Indien. En dag tog Roger och jag med två av syskonen på en promenad i staden. Plötsligt var vi omringade av en massa människor och sång, vilket i och för sig inte är ovanligt då det är väldigt mycket religiösa aktiviteter där. Barnen ville veta vad alla människor gjorde och sjöng om. Ungefär samtidigt upptäckte vi att mannen på båren som de bar omkring på var död och att det var någon form av begravningsprocession. Vi drog en vit lögn och lyckades avleda ungarna. Nu när jag själv är förälder och reser med mina egna barn hade jag nog försökt att enkelt berätta och förklara som det var vi såg.

#7 Hur kan några dagar i Singapore bli ett straff?

När vi fått vårt andra barn var det dags för en ny långresa, tre månader i Asien varav två månader i Thailand var planen. Visumen till Kina var klara men så var tanken att vi även skulle ordna med ett 60-dagarsvisum till Thailand. Jag var föräldraledig så det låg på mig att fixa det hela. Jag printade ansökningshandlingar, ordnade med foton, fyllde i ansökningarna för alla i familjen och tog fram passen men sen blev mappen med allt liggandes hemma. Dagarna gick tills jag insåg att det var sista chansen om vi skulle hinna få dem innan avresan. Med Rufus i vagnen skyndade jag mig till ambassaden och tog en kölapp. Under väntan tänkte jag slänga ett sista öga på allt och inser att det bara ligger tre pass i mappen. Roger hade tagit med sig sitt på tjänsteresa till Tyskland. Det hela slutade med att som ”straff” fick hela familjen ta en några dagars extratripp till Singapore för att få nya stämplar i passet.

#8 Hur gör man när GPS:en är på japanska?

Det här har säkert vana GPS-användare koll på men jag blev så otroligt mallig när jag kom på det. När Roger och jag gift oss åkte vi på bröllopsresa till Japan. Vi reste runt en del och under några dagar hade vi hyrbil. Eftersom det inte är helt lätta att följa bilkartor när man inte förstår japanska tecken så hade vi taget en GPS till bilen (det här var pre-googlemaps). När vi lämnat biluthyrningen i Kyoto och skulle knappa in vårt nästa resmål upptäckte vi att GPS:en bara var på japanska. Gah! Men envis som jag är (och i stunden lite stressad) så knappade jag runt på allt som gick. In och ut i alla menyer tills jag upptäckte en liten liten symbol av en telefon. I guideboken hittade jag telefonnumret till tågstationen dit vi skulle och knappade in. Vipps så ritades rutten upp. På det sättet tog vi oss runt (om än inte helt klockrent) under några dagar i Japan. Bonus var att vi blev väldigt bra på att säga ”om möjligt, gör en u-sväng” på japanska.